Imaginea och den Okända Guden

[Sagagunne]

Då Imagineas invånare har fullt upp med att skapa sig sin tillvaro i sitt ymniga anletes svett har det inte funnits utrymme för reflektion över den hårda tillvaro som får den enskilde att somna abrupt i tuggan under kvällsvardsmelonen om kvällen – eventuellt I en gruva – och stiga upp om morgonen med bitter järnsmak i munnen, inte alltid förorsakad av en hacka.

Någon regelrätt ordnad reflektion över tillvaron har således inte riktigt infunnit sig för imagineas invånare som är kända för starka bringor men svaga pannor. I ett parallellt universum hade de antika grekerna en kult av Agnostos Theos, den okände guden, för att försäkra sig om att ingen icke namngiven gud kände sig förfördelad genom att inte tillbedjas med sitt namn. I Imaginea har en inbyggare reflekterat över själva Existensen hela sitt liv kommit att likna något man till vardags skulle kunna kalla en mystiker. Denne har nu skridit till verket och skapar ett tempel tillägnat Agnostos Theos för det allmännas bästa. Inom kort kommer Imagineas inbyggare att bjudas in till templet för rituell högtid, för att hedra sig själva och tillvaron genom att helga Agnostos Theos i den form och inriktning som den enskilde finner lämpligt och riktigt.

Tid och plats för högtid kommer att utlysas i sinom tid. Tillsvidare bör Imagineas invånare odla sin renhet och reflektera över jaget. Strapatsen att finna templet kan vara svår för vissa, men välsignelse väntar.

[faderfrost]

[Sagagunne]

Utdrag 1 ur Mystikern på bergets dagbok.

Taket inte klart ännu, det regnar in och rinner strömmar nedför trapporna ned i gångarna så att råttorna drivs ut. Allt är fuktigt, men altarpodiet är nu äntligen klart. Framlidna natt var kall, luften var fylld av andar och spöken. Galenskapen tog överhand och jag flydde ned i gruvgångarna beväpnad enbart med en hacka. Jag vaknade upp ur yrseln i ett främmande system av gångar. Tre dagar senare var jag ¨åter hemma, med säckar fulla av järn och rödsten. Hungern hade mättats av ruttnat kött från varelser bäst lämnade utanför denna bok – hackan bröts så småningom så att jag ständigt fick fly.

Agnostos Theos kommer att få sin helgedom, men varför skall den ligga ute i ödemarken, långt från all komfort och framförallt långt från den skyddande samvaron med andra människor som håller sinnet friskt.

[Hamtoast]

[FireZtreaM]

Mycket roligt initiativ! Tror det kan bli en bra berättelse / dagbok det här.

[Sagagunne]

Utdrag 2 ur Mystikern på bergets dagbok.

Långa tider har passerat sedan taket lades på templet. Fortfarande möts jag av tillfredsställelsen att i korridorerna bekämpa diverse onda kreatur på väg till och från vesper. Striden utvisar vem som har rätten på sin sida. Jag har Agnosthos Theos och det räcker långt som utvisande av rätt och riktigt.

Ovenoid var den förste av Agnosthos Theos in byggare som fann Templet och gick över den långa bron under en strid skur av pilar från skelett av länge sedan döda furstar, nedkastande zombies värdsliga rester i den allt renande källan i Templets huvudsal. Frid sköljde över honom!

Därefter dröjde det en lång tid utan att någon skönjdes alls annat än de vandödas rasslande. Jag gick till staden någon gång för att få nyheter om omvärlden, om kungar, kejsare, moderatorer, furstar och helpers. I detta sökande fick jag kontakt med den mäktige Snyggasmurfen som driven av instinktiv avsky mot odöda hittade till Templet. Rask invigdes han som den andre av Gudens paladiner och fick såsom den förre Paladinen Agnosthos Theos namngivna svärd av ädelsten och besvärjelser. Detta i löfte mot att kämpa mot det onda och när svärdet är väl så slitet i arbetet för Guden är det enbart att uppsöka helgedomen för en ny ritual där svärdet återfår sin forna glans. Tillsammans byggde så den nyinvigde paladinen och mystikern en portal till en annan värld där ondskan är desto mer påtaglig i såväl stank som uppenbarelse.

Visst arbete har även lagts ned på att göra templet mer tillgängligt, portalen kan var en sådan väg, men också en gruvgång som sträcker sig långt med sin primitiva räls kan vara ett annat sätt att nalkas templet i framtiden.

Den senaste tiden har en annan stridbar förkämpe för Agnostos Theos slagit sig ned bredvid templet, en av ordens asketiska stridsmunkar från såväl andra dimensioner, världsdelar som servrar, som kämpat sida vid sida med såväl Elric av Meliboné som Conan Cimmeria. Vad tiden har att utvisa förutom kamp mot odöda och ensamhet är ännu inte uttytt ur drömmarna.